Tack gud för varma nätter!

Eftermiddag, lördag den 31 maj.

Mannen och äldsta sonen är på väg till Borlänge för att köra MKR tävlingen i morgon.

Husvagnen är med och det ska övernattas.

Vi går om varandra i helgen. Tävlar på olika håll och kommer inte ses förrän sent på söndag kväll.

Jag är själv just hemkommen från tävling när telefonen ringer.

Jag svarar.

- Hej mamma, det är Max! Vi är framme nu.

- Vad skönt, svarar jag. Gick resan bra?

- Det var varmt, svarar han.

- Har du ätit något då?

- Ja, glass!

Men så bra, tänker jag. Fast jag såg en gång på TV att om ett barn får i sig ett enda glas mjölk på hela dagen så har det täckt det mesta av näringsbehovet. Jag antar att glass går in därunder och bestämmer mig för att koppla av.

- Nu får du prata med pappa, säger Max och försvinner.

Jag pratar en stund med "pappa". De ska grilla korv på kvällen.

Det blir bra tänker jag. Grillen tänder man ute i friska luften och förhoppningsvis i sällskap med andra. Det går nog bra...

Så plötsligt säger han de förlösande orden. Orden som får mig att sova lugnt i natt;

- Det är väldigt varmt så vi klarar oss nog utan gasolen i natt.

Tack gode gud för det!