Kan man egentligen jämföra en hästtävling med en gokarttävling?
Finns det verkligen likheter?
Jodå, se här bara!
Det ska vara specialkost!
Karten ska ”matas” med speciell racingolja och extrafin och dyr bensin Vs. Tävlingshästen ska matas med specialfoder, extra oljor och blandningar och svindyra vitaminer.
Fyrtakt är botten!
Om kartens motor fyrtaktar under pågående tävlingsmoment så är det svårt att hänga med i täten. Vs. Om min häst fyrtaktar i galoppen i ett dressyrprogram får jag underkända poäng av domaren och får sälla mig till bottenskaran.
Åker man av banan är det rökt!
Kör man av banan under pågående tävlingsheat så är man utesluten Vs. Hoppar hästen ut från banan under pågående ritt så är man utesluten. (Det händer faktiskt regelbundet)
Ibland gör det ont!
Ramla ur karten är ju förstås inte bra. Som tur är så inträffar det rätt så sällan. Men det är höga farter och kan göra rejält ont. Vs. Vi ryttare stupar också i backen då och då. Vi brukar säga att anledningen till att det gör så ont att ramla av en häst är att man alltid ramlar lite uppåt först, innan man ramlar nedåt!
Skämt åsido! Jag kan inte mycket om gokart. Men jag kan en del om tävling då jag har tävlat mycket under de senaste trettio åren. Fast då till häst.
En sak fick jag lära mig tidigt då det gäller själva tävlingsmomentet. Det finns bara en förstaplats i varje klass. Jag är född tävlingsmänniska och hatar att förlora! En bra tävlingsegenskap förvisso men som faktiskt kan göra att man ibland har svårt att se sina framgångar.
En känd hoppryttare sa en gång; ”Ska du tävla är det lika bra du vänjer dig vid att förlora. För du kommer att förlora många, många fler gånger än du vinner! ”
Det är egentligen bara att inse fakta. Vid en hästtävling kan det till exempel vara över tvåhundra starter i en enda klass och bara en vinnare!
Oj, vad jag har fått lära mig att förlora genom åren.
Vid en dressyrtävling rider man mellan tjugo och trettio olika moment som vart och ett bedöms med poäng i en skala från ett till tio av domaren. Vissa av momenten gångrar man dessutom poängen med två eller tre.
Rätt vad det är gör man en miss som kostar många dyra poäng.
Där har man ett val. Antingen sitter man resten av programmet och surar ihop för att man gjorde en miss eller så biter man ihop, lägger missen bakom sig, fokuserar och kommer igen för att hämta in så gott det går.
Ibland räcker det inte i alla fall men man kan åtminstone kliva av banan och veta att man gjorde så gott man kunde.
Likadant kan det vara i karting. Man missar en linje på banan och tappar flera placeringar på grund av sitt misstag. Ofta ser man föraren sjunka ihop bakom ratten i en uppgiven ställning. Men andra gånger ser man hur förarens fighting spirit tänds och då kan det hända grejor!
Trots allt behöver man inte ordagrant vara en förlorare även om man för dagen ligger i botten på prislistan. Hur man förhåller sig till sin placering beror på vilka mål man hade satt upp innan sin start.
Målen ska vara inom räckhåll. Det vill säga genomförbara. Har man till exempel bestämt sig för att vara nöjd om man kommer med i B-finalen. Så gäller det helt enkelt just att vara nöjd om man kommer till B-final.
Den första karttävlingen sonen åkte på så hade han som mål att komma runt utan att köra av. Då han dessutom körde om ett ekipage på upploppet och kom näst sist över mållinjen så slog han sitt första delmål med ”hästlängder”!
Är det svårt att vara en god förlorare? Javisst!
Men det är möjligt. Man bestämmer själv!
Finns det verkligen likheter?
Jodå, se här bara!
Det ska vara specialkost!
Karten ska ”matas” med speciell racingolja och extrafin och dyr bensin Vs. Tävlingshästen ska matas med specialfoder, extra oljor och blandningar och svindyra vitaminer.
Fyrtakt är botten!
Om kartens motor fyrtaktar under pågående tävlingsmoment så är det svårt att hänga med i täten. Vs. Om min häst fyrtaktar i galoppen i ett dressyrprogram får jag underkända poäng av domaren och får sälla mig till bottenskaran.
Åker man av banan är det rökt!
Kör man av banan under pågående tävlingsheat så är man utesluten Vs. Hoppar hästen ut från banan under pågående ritt så är man utesluten. (Det händer faktiskt regelbundet)
Ibland gör det ont!
Ramla ur karten är ju förstås inte bra. Som tur är så inträffar det rätt så sällan. Men det är höga farter och kan göra rejält ont. Vs. Vi ryttare stupar också i backen då och då. Vi brukar säga att anledningen till att det gör så ont att ramla av en häst är att man alltid ramlar lite uppåt först, innan man ramlar nedåt!
Skämt åsido! Jag kan inte mycket om gokart. Men jag kan en del om tävling då jag har tävlat mycket under de senaste trettio åren. Fast då till häst.
En sak fick jag lära mig tidigt då det gäller själva tävlingsmomentet. Det finns bara en förstaplats i varje klass. Jag är född tävlingsmänniska och hatar att förlora! En bra tävlingsegenskap förvisso men som faktiskt kan göra att man ibland har svårt att se sina framgångar.
En känd hoppryttare sa en gång; ”Ska du tävla är det lika bra du vänjer dig vid att förlora. För du kommer att förlora många, många fler gånger än du vinner! ”
Det är egentligen bara att inse fakta. Vid en hästtävling kan det till exempel vara över tvåhundra starter i en enda klass och bara en vinnare!
Oj, vad jag har fått lära mig att förlora genom åren.
Vid en dressyrtävling rider man mellan tjugo och trettio olika moment som vart och ett bedöms med poäng i en skala från ett till tio av domaren. Vissa av momenten gångrar man dessutom poängen med två eller tre.
Rätt vad det är gör man en miss som kostar många dyra poäng.
Där har man ett val. Antingen sitter man resten av programmet och surar ihop för att man gjorde en miss eller så biter man ihop, lägger missen bakom sig, fokuserar och kommer igen för att hämta in så gott det går.
Ibland räcker det inte i alla fall men man kan åtminstone kliva av banan och veta att man gjorde så gott man kunde.
Likadant kan det vara i karting. Man missar en linje på banan och tappar flera placeringar på grund av sitt misstag. Ofta ser man föraren sjunka ihop bakom ratten i en uppgiven ställning. Men andra gånger ser man hur förarens fighting spirit tänds och då kan det hända grejor!
Trots allt behöver man inte ordagrant vara en förlorare även om man för dagen ligger i botten på prislistan. Hur man förhåller sig till sin placering beror på vilka mål man hade satt upp innan sin start.
Målen ska vara inom räckhåll. Det vill säga genomförbara. Har man till exempel bestämt sig för att vara nöjd om man kommer med i B-finalen. Så gäller det helt enkelt just att vara nöjd om man kommer till B-final.
Den första karttävlingen sonen åkte på så hade han som mål att komma runt utan att köra av. Då han dessutom körde om ett ekipage på upploppet och kom näst sist över mållinjen så slog han sitt första delmål med ”hästlängder”!
Är det svårt att vara en god förlorare? Javisst!
Men det är möjligt. Man bestämmer själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar