Så här års åker man på motortävlingar kors och tvärs över landet. Helgerna består av tidiga morgnar, långa resor och mycket olja och trasiga delar.
Samma år som sonen började köra kart så hittade hans pappa en tävling i Hedemora på midsommardagen. Midsommarracet. Perfekt tänkte vi eftersom det blev tillfälle att samtidigt träffa en del av släkten. Det är aldrig fel att slå två flugor i en smäll!
Bilen lastades med kartar, sovdon och andra livsnödvändiga tillbehör. Så bar det iväg.
Det var ihållande regn hela vägen från Uppsala till Hedemora men i bilen sken solen! Sonen hade hunnit vara med på någon klubbtävling men inte så mycket mer, så målet var att åka och ha roligt.
Väl framme så paxades det plats. Det blåvita tältet från Rusta slogs upp bland dyra racertält och bussar. Sedan var det bara att åka till ”mormor” och äta 107 sorters kakor!
På kvällen skulle familjen hitta ett bra matställe för intag av en sen middag. Det är inte speciellt mycket fart i Hedemora på midsommardagen… Det slutade med att vi satte oss på pizzeria Ali Baba och gjorde våra beställningar.
Senare på kvällen skulle vi inse att detta var ett stort misstag! Halva familjen fick tillbringa förnatten på vandrarhemmets toalett och sedan genomlida resten av natten i total frossa och förvirrade syner. Det var den enda gången vi åt på pizzeria Ali baba.
Till slut kom morgonen. Hälsan hade återvänt i lägret och regnet fortsatte forsa från mörka skyar. Diskhandskarna och plastpåsarna var av förståeliga skäl slut i alla Hedemoras helgöppna butiker (vilka dessutom är få).
Vi begav oss mot banan laddade för dagens tävling. Depån stod under decimeterhögt vatten men vi märkte knappt av det då vi möttes av ihärdig blöta från både ovan och nedan.
Under den första träningen på förmiddagen fick vi plötsligt se sonens kart tvärstanna på det andra varvet. Samtidigt var det något svart som for över banan och hoppade över de höga staketen och försvann med hög fart in i skogen. En best av något slag! tänkte vi och mindes när gammelmormor hade stött på en Björn i de närbelägna skogarna.
Sonen satt kvar i karten och hans pappa sprang in på banan för att hjälpa honom åt sidan. Det var då han upptäckte att vänster framdäck saknades. Vi ägnade ungefär 30 minuter ute i skogen för att hitta det ”bortsprungna” däcket. Till sist fann vi det under en tät gran. Vi hann precis skruva fast det innan dagens andra träning skulle börja. Naturligtvis regnade det ymnigt under hela tiden.
Den yngsta sonen roade sig med att bada i de stora pölarna i depån samt kasta bollar i vattenpölarna så att det stänkte vida runt. Vi varvade träningar och kvalheat med att vrida ur strumpor, ösa stövlar, äta uppblötta frallor och resa upp det havererade Rustatältet.
Så till slut var det dags för dagens finaler.
Sonen som var debutant skulle köra B-final och startade bland de sista i fältet. Målet var att ta sig runt den blöta banan och komma i mål.
Så gick starten. Vattnet sprutade, regnet öste och grabbarna körde. Under det sista varvet kunde vi konstatera att sonen låg sist men dock kvar på banan. Vi hoppade upp och ner i regnet och höll tummarna hårt.
Så i den näst sista kurvan lyckades han ta sig förbi en förare och avancera upp på näst sista plats. En raka, en kurva och sedan i mål. Vi var oerhört stolta!
Den där tävlingen var den regnigaste, sjukaste tävling vi varit på. Tältet fick vi kasta och det tog två veckor attt torka alla blöta grejor. Men den där tävlingen i Hedemora var också helt utan konkurrens den roligaste!
I år åker vi till Hedemoras Midsommarrace för tredje gången. Det kan man väl kalla tradition… Det är en mycket trevlig tävlingsplats. Vi ses där!
