Utspridda längs bansträckningen står som alltid supportande pappor med ena handen bakom örat. Jag tycker de påminner om ornitologer som försöker höra sången från en Rosenfink. Det är bara kikaren som fattas. Deras vana öron hör det allra minsta knatter, skrap eller fyrtakt. Strax höjer någon av dem handen och visar ett roterande finger, en pekande hand eller gör en svepande rörelse med hela armen. Det betyder något, det vet jag. Men vad?
Plötsligt försvinner någon av kartarna ur sikte och dess motorljud dör ut. Bara några sekunder senare springer en av supporterpapporna likt en gasell på flykt över grästuvorna. Karten har stannat så långt bort man kan komma på banan. Även supporterpappan försvinner ur sikte och strax hör man ljudet av motorn och därefter dyker karten upp ur en kurva.
Jag står en lång stund vid staketet i depån och ser förarna åka, varv efter varv. Ibland åker de in i depån och genast står pappa bredvid med verktygen i högsta hugg. Då och då är det någon kart som stannar efter att ha kört ut i gräset. Det kan också vara en kedja som hoppat av eller en lossnad gasvajer. Gemensamt är att allt verkar hända i den bortersta kurvan.
Jag undrar lite. Vad finns där borta? Trots att jag sträcker mig på tå så kan jag inte se dit. Har någon hört talas om Bermudatriangeln? Det är bara supporterpapporna som varit där i hörnet och så förarna förstås.
De är sammansvetsade team de där förarna och supporterpapporna.
Vi mammor har inte tillträde till det bortersta hörnet på Rörken. Vi får heller inte skruva på den lilla skruven på förgasaren eller spänna kedjan. Vi vet inte mycket om tändstift eller varvtider. Förmodligen skulle vi kunna lära oss. Men vi lämnar det området till föraren och supporterpappan tillika mekanikern och grillar istället hamburgare när det är tävling. Alla är bra på nåt!
En träning kvar på torsdag och sedan är det Chickenrace på lördag. Jag har hört att det ska bli varmt. Det kan bli så också i april.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar