söndag 5 april 2009

Stjärnorna på slottet

En kartförare med tillhörande familj går igenom många obligatoriska stadier innan man blivit etablerade. Om de många nybörjarstadierna med alla dess obligatoriska misstag skall jag berätta senare.

Min familj har i dagarna kommit till stadiet då de inte längre tänker sova i bilen när de är på tävling. Därmed kan jag meddela alla inblandade att ”Hotell vita Volvon” numer gått i graven. Hotellet kommer däremot fortsätta rulla till berörda tävlingar men numer som det transportfordon samt lagerlokal det från början var tänkt.

På vår gårdsplan står nämligen en husvagn av äldre modell. Vid köpet kallad ”Pärlan” av sin förre ägare men snabbt omdöpt till ”Le Chateau” (slottet!) av sin nya ägare, den stolte supermeken.

När man är på karttävlingar så har de flesta med sig någon slags övernattningslokal på hjul. Några är väldigt stora alltiettbilar och har en bild av en stegrande häst med gul bakgrund på motorhuven medan andra är något enklare, som ”Le Chateau”.

En ny era tar sin början. Några smärre problem återstår dock.
*Vart ska meken och föraren lasta Karten?
*Hur använder man de olika knapparna i vagnen
*Hur mycket läsk får plats i kylen?
*Måste man verkligen ha tyllgardiner?

På söndag morgon vaknar jag i ett ekande tomt hus. Föraren, supermeken och lillebrorsan har tydligen övernattat i slottet… Så långt är allt väl men i samma sekund som jag sätter foten utanför täcket känner jag att något är fel.

Min första tanke är att jag måste råkat somna utomhus. Det är isande kallt och min andedräkt står som en vit dimma ut munnen. Jag huttrar mig ut i hallen för att mötas av en vidöppen dörr. Lillebrorsan har tydligen besökt toan under natten och sedan lämnat huset på vädring.

Det är kalla nätter i April…

This is Ripley, last survivor of Nostromo, signing off
















1 kommentar: