Sonen visste redan tidigt att han ville bli F1-förare. Faktum är att det första ordet han sa varken var mamma eller pappa utan bil. Ändå så kom det att ta nio år innan vi såg annonsen om karting i UNT en tidig vårdag.
Någon vecka senare var familjen bänkad i en gammal klubblokal för att genomföra sin första och hittills enda mek-kurs.
Framme i blickfånget stod en man bakom ett bord. Och på bordet stod en stor låda full med diverse delar och mojänger. Det var andaktigt tyst i lokalen.
Så plötsligt började mannen rota runt i lådan och hålla upp den ena delen efter den andra. En bakaxel, en M6 mutter, en bromsvajer, en fälg…
Plötslig höll han upp en del som jag kände igen som en kolv. Jag hade sett min äldre bror fila på många sådana under moppe-åldern.
Som ansvarskännande Mamma hade man med sig ett anteckningsblock vilket skulle visa sig vara fullständigt onödigt. För hur vet man vart en vevstake ska sitta när man aldrig i sitt liv sett en kart.
Sonen hade börjat skruva på sig i bänken och maken satt med hakan hängande och munnen vidöppen liknande en sådan där fågelholk som jag snickrade på träslöjden i sexan.
Jag klappade honom tröstande på ryggen. Det blir nog bra!
Ett underligt ord som vi hörde tidigt och som skulle återkomma ofta under tiden som följde var ”svisch”, ”switch”, ”swirs” eller något liknande. Vad ordet stod för, var den återfanns eller vad den var bra för hade vi ingen aning om.
Nu flera år senare så vet vi precis vad svischen står för… I alla fall påstår Björn att han gör det. Själv vet jag att man kan ha nytta av en bit mjuk lödtråd och ett skjutmått för att kolla om allt står rätt till.
Efter mek- kursen åkte vi med mannen hem till hans verkstad för att lasta på den hyrda karten.
Den kom att stå framför TV:n i vardagsrummet under kommande vecka. Sonen åt frukost, lunch och middag i karten men fick lov att ligga i sängen som vanligt då han skulle sova.
Vad jag vill ha sagt är; Alla ni som just varit på mek-kurs - Jag känner med er. Allt kommer att ordna sig!
Svisch på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar