Hjälp, jag tror jag bor i ett garage!

Det finns en uppsjö av inredningsmagasin ute i handeln. Man ser vackra hem inrett i vitt från golv till tak. Stilrent och exklusivt. Representativt som man också säger.

Vårt hem är långt ifrån de där hemmen jag ser i magasinen. Mer åt ”hemtrevligt” om man säger eller åt funktionellt. Allt man behöver för att meka med en gokartmotor finns inom räckhåll.

Vid sängen i sovrummet ligger en sån där nyckel som man använder för att lossa tändstiftet. Några muttrar ligger i en prydlig rad på det fjärde trappsteget i hallen.
I tvättstugan till vänster om tvättmaskinen ligger en hög med packningar i olika utföranden.
Det är inte längre ”dassboken” man läser på toaletten utan årets katalog från Radne Karting.

Så kommer mannen in genom ytterdörren. Han har varit och köpt en reservdel i Rasbo. Han tar av sig skorna och kommer ut i köket och sträcker fram handen i luften.

- Kolla vilket fint motordrev!
Han håller det lilla drevet ömt mellan tummen och pekfingret. Det är stort som en femkrona men kostar förmodligen långt mer än så. Jag tittar nära och försöker verkligen se imponerad ut.

På kvällen piper det till i mobilen. En annan ”farsa” i klubben skickar ett mms till mannen i huset. Bilden visar ett vardagsrumsbord en torsdag kväll. Resten av familjen är tydligen bortrest.

Det är motordelar och sönderplockade förgasare utspritt över bordet och mitt i allt ett glas som jag tror är fyllt med vin.

Vilken fest!

Jag konstaterar att han i alla fall har lagt ut en tidning som skydd för bordet. Eller så läser han helt enkelt sportsidorna samtidigt. Vad vet jag…

Fredag förmiddag. Mannen är på jobbet och vi talas vid på telefon om ett ärende som ska göras.

- Förresten, säger jag, vi är bjudna till grannen. Deras äldsta dotter tar studenten idag.
- Till grannen? Svarar mannen tveksamt.
Det blir tyst i luren en stund och sedan:
- Men jag vill ju vara hemma och meka…