De tre Germanerna eller Kan verkligen en gokart växa?

Så var det då dags för midsommarracet i Hedemora igen. Lasset gick på midsommardagens morgon. Vår familj hade tillsammans med livsnödvändig packning fyllt upp det mesta av bilens inre utrymmen varför vi fick lasta karten i husvagnen. Efter lite sjå så lyckades vi lirka in den genom dörren och parkera den i den bakre regionens dubbelsäng. Där stod den bra!

Resan gick smärtfritt. Ingen fick dock käka non stop i bilen efter midsommaraftonens ödesdigra misstag. På väg till några bekantas bröllop hade vi nämligen låtit den yngre sonen köpa en påse nonstop. Allt verkade vara lugnt till vi hörde en liten röst från baksätet:
- Mamma, åt jag verkligen upp alla mina nonstop?
- Jag har ingen aning, svarade jag.
- Nej mamma, jag hade många kvar…
Jag vred huvudet mot baksätet med en konstig känsla av visshet i magtrakten.
- Lyft lite på rumpan, sa jag.
- Där är dom ju, sa sonen.
Halva påsens innehåll satt fast i bilens klädsel och den andra halvan av innehållet i byxbaken, Det där var ju … färglatt! Tänkte jag för mig själv medan jag letade efter hushållspappret.

Resan till Hedemora gick fint. Vårt stabila ”Adria-ekipage” blev omkört av ett antal släp förmodligen på väg till samma mål som vi.

Efter en snabb visit hos gammelmormor kunde vi landa på tävlingsplatsen för lördagens träning. Där möttes vi upp av familjen Eriksson och familjen Thorsell som också kommit för att träna inför morgondagens tävling.

På kvällsvisten grillades det i den ”tyska husvagnscampen” och lagom till att det var dags att äta så kom en rejäl regnskur. Men vad gjorde väl det när vi satt i Rasbo MK:s snygga och regnsäkra klubbkläder.

På tävlingsdagens morgon mekades det friskt i Rasbo MK:s tältrad. De tre Miniekipagen Gustav Thorsell, Joel Eriksson och Max Matthiasson bytte drevtips och snackade kullagerolja med varandra. Ytterligare två klubbkamrater hade slutit upp till tävlingen. Erika Friberg tävlandes i Micro och Elisabet Gelotte tävlandes i Yamaha.

Morgonens tre träningar var händelserika för Rasboförarna. Ericas kart vägrade starta de två första träningarna. Till den sista träningen satt äntligen allt på rätt plats och Erica kunde köra hela träningen.

Elisabet hamnade mitt i en otäck krock under sin sista träning och hennes team fick jobba hårt med släggor och spett för att rikta karten så hon skulle kunna köra tävlingen.

Flera andra förare hade problem med brott på bakaxlar och tappade skruvar i allmänhet. Det byttes och såldes grejor i stor skala mellan tälten. Det är en av de saker som är så skönt med Gokart att alla lånar ut eller säljer till den som behöver.

Vädret höll sig på topp hela söndagen. Stundtals var det riktigt hett. Erica körde fint i sina kvalheat och var nog glad att karten fungerade till sist. Hon slutade på en elfteplats i Micros final.

I Mini så höll sig Gustav framme. Det första kvalheatet var mycket spännande. Gustav och Jonathan Reinbert fightades om förstaplatsen och Gustav ledde på målrakan när Jonathan plötsligt hittade en lucka och tog sig förbi med mycket knapp marginal.

I de följande två heaten blev han lottad till en startplats långt bak i leden men lyckades ändå köra upp sig till en andraplats bägge gångerna.

De båda andra miniförarna från Rasbo MK, Joel och Max jobbade även de på duktigt under kvalen. Max hade lite problem med för mycket fäste och det justerades en del inför finalen. Joel körde mycket fint i dagens tredje kvalheat och slutade där på en femteplats.

Så var det final. Fighter om förstaplatsen stod än en gång mellan Gustav och Jonathan. Max och Joel kämpade på i sina positioner och höll undan fint för dem som var bakom. När det var dags för målgång så ledde Gustav med ett par sekunder före Jonathan och körde i mål som etta! Joel körde in på en sjätteplats och Max på en sjundeplats. Med det så hade Rasbo MK tre förare på plats vid prisutdelningen.

Elisabeth startade i dagens största startfält, Yamaha. Efter allt trassel med karten så kunde hon till slut trots allt köra in på en 15 plats i fältet. Ibland räcker det med en mejsel och lite olja och andra gånger krävs det mycket muskelkraft för att få ordning på grejorna. Hennes team fick jobba hårt den där söndagen.

Så var det dags för hemfärd. Grejorna skulle lastas och tälten rivas. Det Matthiassonska lägret stötte på rejäla problem då de skulle baxa in karten i husvagnen igen. Antingen hade karten växt eller så hade dörren på husvagnen krympt… Vi hade ingen aning men fick till slut montera ned rattstången för att lyckas pressa in karten i dubbelsängen igen.

Så reste vi hemåt.