Vad är det med män och deras maskiner?

Här om kvällen när jag kom hem från jobbet möttes jag upp redan innan jag kommit fram till gårdsplanen av mannen i huset.
Kroppsspråket avslöjade på långt håll att någonting som gjorde honom förtjust hade inträffat. Jag stack ner handen i fickan för att känna att plånboken fanns på plats. Jodå där låg den, jag pustade ut lite grand.

Jag vevade ner rutan.

- Jag har köpt ett elverk!

Jodå, jag visste nog att ett elverk stod högt upp på önskelistan. Jag har fått berättat för mig att man kan ha mycket skoj med ett elverk. Speciellt när man är på något gokartmeeting.
Har man en husvagn, fyra, åtta eller tolv meter lång spelar ingen roll, så ska man också ha ett elverk. ”Alla har ett!”

När man installerar sig på tävlingsplatsen så bär man ut sitt elverk, går in en liten bit i skogen och ställer det på plats. Alla elverksägarna tittar lite snett mot grannen och undrar om han har ett som är större eller mindre än det egna. Störst är bäst såklart!

Jag sitter i bilen och låter det sjunka in.

- Det kom ner en engelsktalande man och undrade om vi inte skulle köpa ett elverk! Han hade flera stycken helt nya och till väldigt bra pris!

Det händer då och då att det kommer ner ”myko” personer till oss för att sälja tavlor, lägga om taket på ladan eller lära oss mer om bibeln. Jag är alltid högst misstänksam, säger strängt nej och smäller igen dörren.

Men denna gång är bara maken hemma och så grannen förstås. Även han en maskingalning av hög klass. Man ska inte lämna dem ensamma hemma!

Det visar sig dock att grannen smällde till på fem stycken elverk så jag får väl vara glad att maken bara köpte ett!

- Ska du inte titta på elverket?

Så klart jag ska. Jag älskar att titta på maskiner och försöka förstå vad som är så O-T-R-O-L-I-G-T! Jag parkerar bilen och följer med in i garaget. Där står det. Nog är det stort alltid! Jag funderar hur han fått in det genom dörren utan att bryta upp dörrkarmarna.

Han pekar på en rad med siffror på elverkets sida.

- Det här är bra! Säger han.
- Ja det är ju rött. Rött är ju fint, svarar jag

Det där elverket är så stort att Adrian kommer att börja glöda… tänker jag.

Nästa dag sitter vi vid lunchen och tuggar på varsin torr blodpuddingsskiva. Radhusbiff är också mat!

- Han kanske kommer tillbaka nästa år också! Säger maken hoppfullt. Då kanske jag kan köpa en airconditioner.

Jag tittar ut genom köksfönstret. Därute betar kossorna fridfullt. Det är långt till nästa sommar.