Hjälp! Jag är kart-änka. Mannen och ena sonen har dragit till Gävle för att köra ”Martins minne” på lördagen och FM på söndagen.
Det har mekats hela veckan inför tävlingen och vid fyratiden idag rullade Adrian ut på det stora äventyret (igen).
Det ryktas även att kylskåpet fungerar, fast vi får väl se…
Vad jag vet är det ett helt gäng Rasboförare på plats och jag hoppas i vanlig ordning på att få rapporter under helgen rörande antal ”tappade hjul”, ”knäckta bakaxlar” och fyrtaktande motorer.
Återkommer till detta under rubriken ”fy för fadäser”
Än så länge har inga rapporter inkommit från depån i Gävle. Men det kan nog bero på att ekipaget knappt hunnit rulla på plats ännu.
Här hemma är dock allt sig likt. I vanlig ordning när jag och yngsta sonen är ensamma hemma så ska det spelas spel. Inte vilka spel som helst dessutom utan det är Bondspelet som gäller. Utan undantag!
Bondespelet är för den som inte vet ett sällskapsspel av gammal sort. En spelplan, ett gäng spelpjäser i olika färger, tärningar och kort. Man går ut som vanlig torparbonde och arbetar sig upp till slottet via bondgården och herrgården.
För den som har tur i spel så går det att tjäna hyggliga pengar på att köpa utsäde, så och skörda, sälja djur och skog och så vidare.
För den som är begåvad med lite mindre tur så rinner pengarna mellan fingrarna fortare än havssand.
Jag är begåvad med mindre tur! I alla fall vad det gäller bondespelet. Mitt utsäde fryser och drabbas av sjukdomar, min gård brinner ner, korna rymmer och en tjuv stjäl allt jag har inklusive min svärmor.
Man kan säga att jag på intet sätt är ett med Bondespelet. Men det är yngste sonen!
Idag tog det fem minuter från det att vi vinkat av övriga familjen till dess Bondespelet låg uppslaget på köksbordet. Minsta sonen hoppade upp och ner av förväntan. Själv kände jag en stor tomhet.
Nu väntar tre dagars Bondespelande…
Jag SKA klara det! Jag SKA!
Det som inte dödar härdar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar