Kometen kommer

Igår siktades ett UFO i trakterna kring Uppsala. Jag vet det därför att jag är medskyldig och jag erkänner här och nu!

Det var nämligen jag och min familj som skickade iväg det där UFOt.

I samband med detta inlägg skulle jag vilja slå ett slag för de här kinesiska lyktorna av tunt rispapper med en liten bamburing och ett vaxpapper i ena änden. Man tänder på pappret och väntar tills den varma luften fyller lyktan. Sedan släpper man den och den seglar majestätiskt mot skyn.

Man kan följa den länge i sin färd mot himlens utkant. I minst tio minuter står det på förpackningen men nu vet jag av erfarenhet att det varierar…

De kinesiska lyktorna är långt mer miljövänliga än vilken nyårsraket som helst. Dessutom smäller och pangar de inte vilket gör grannens hund glad.

I vilket fall hade vi köpt en packe kinesiska lyktor igår och naturligtvis kunde vi inte bärga oss utan måste fjutta på en redan då vi kom hem.
Vi öppnade förpackningen och vecklade ut en gigantisk papperspåse med höjd kring en meter och en imponerande omkrets.
Enligt instruktionen så skulle lyktan tändas och sedan skulle man hålla i den medan luften inuti värms upp och fyller papperspåsen. ”OBS! Skicka ej ut lyktan i blåst!” stod där också.

Nog blåste det ute. Men allt är relativt och vi bedömde blåsten till en svag bris. Så stegade vi ut i snön med lyktan och en ask tändstickor. Björn höll i lyktans topp och jag hukade mig för att tända på det lilla vaxade pappret i botten.

Det skulle visa sig vara stört omöjligt. Varenda gång jag fick fyr på en tändsticka så kom en vindpust och blåste ut den. Till slut stod vi inne i hallen med lyktan och en av de sista återstående tändstickorna och se då funkade det. Prova dock inte detta hemma! Speciellt inte om ni har ett sprinklersystem i huset!

Så vandrade vi ut i snön igen med den brinnande lyktan i ett fast toppgrepp. Den svängde och snurrade i vinden.

En lång stund stod vi där och väntade på ”vindstilla” enligt förpackningens instruktioner. Men det fortsatte envist att blåsa.

Så plötsligt stannade vinden av och jag ropade åt Björn att släppa taget! Lyktan fylldes av luft och steg ett par meter. Så svajade den till och darrade ett par sekunder innan den sjönk till marken och lade sig tillrätta i snön.

Vi följde den med blicken först uppåt och sedan nedåt och till den milda krashen i pudersnön och där trodde vi sagan var slut.

Så kom där en rejäl vindpust och plötsligt fylldes lyktan med luft och började stiga rakt upp mot himlen i vad som vi förväntade oss skulle bli en andaktig, stilla och vacker färd.

När lyktan kommit en bit ovanför trädtopparna tog en än kraftigare vind tag i den och nu rusade lyktan över himlen i en hisklig fart med vaxpappret som en lång eldsvans bakom sig.

Vi stod gapande på gräsmattan och tittade efter vad som såg ut att vara en komet eller till och med ett UFO. Hade det varit ett jetplan i luften så hade lyktan kört om med lätthet. På några få sekunder försvann den skenande lyktan i horisonten som en liten prick.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur många människor som tittade ut genom sina fönster i går kväll och avlade en önskan då de såg vad det trodde var ett stjärnfall…

Deras önskningar kommer tyvärr inte att slå in…