Installning och mekano

Jag är inte säker på begreppen i motorvärlden. Men i hästvärlden "stallar man in" sina hästar på hösten.

Nu när gokart säsongen är över kan man väl säga att även kartarna ska "stallas in".

motorer ska göras rent, smutsiga och stökiga verktygslådor ska städas och släpet ska tömmas på sitt innehåll.

Det är då man kommer på att det inte vore så dumt med en ny hylla i garaget. Där kan man ställa alla sina saker i snygga rader efter att de sorterats och rengjorts.

Vi åker till stadens stora köpcentrum för att hitta en hylla som passar maken.

- Det ska inte vara en hylla av trä! Nej, stål ska det vara och minst fem hyllplan.

I de första två butikerna vänds det och vrids och skakas på huvudet. I den tredje butiken finns den. Hyllan! I snygg grön metall med fem djupa hyllplan.

Vi hämtar vårt exemplar, betalar och lastar in i bilen.

-Jag vill sätta ihop den inne! säger maken.

(Som om jag trott något annat...)

Vi bär in kartongen i vårt kombinerade vardagsrum/ verkstad.

Jag går ut i köket för att ge barnen och katterna mat.

Det rasslar och prasslar från vardagsrummet.

Snart hör jag tunga suckar...

Magkänslan säger mig att det är dags för en insats. Jag lämnar köket, rundar hörnet mot vardagsrummet och stannar med uppspärrade ögon.

Hela rummet är fyllt av gröna bitar, vinkeljärn och tusentals skruvar. Några har redan vid uppackningen gömt sig i den djupa ryan som ligger framför TV:n.

Vi har inte köpt en hylla. Vi har köpt en gigantisk förpackning med mekano! (Skruvarna på bilden ovan är bara en bråkdel av kartongens innehåll!)

Bland skruvar och ett hav av gröna bitar sitter maken. Håret står på ända och i ena handen håller han den obligatoriska oläsbara bruksanvisningen på japanska.

Som liten var jag rätt så intresserad av mekano och byggde ofta tillsammans med min äldre bror. Men med åren har fingrarna liksom "växt ur" mekanobitarna och det har blivit allt svårare att handskas med de små delarna.

En jul köpte vi en mekanosats innehållande hundratals delar som skulle bli en bil till vår äldste son. Den tog hårt på mitt tålamod och det var den sista gången jag byggde mekano... tills idag!

Vi sitter på golvet och skruvar. Minuterna flyter ihop och blir timmar. Jag känner ingen hunger. När vi är klara har jag två plåster på högerhanden och ett skrubbsår på den vänstra.

Det sista momentet innebär att hyllan ska bäras genom huset och ut genom ytterdörren för att sedan ställas på plats i garaget. Svängen från vardagsrummet, genom köket och ut i hallen verkar gå relativt smärtfritt om man bortser från lite avskavd färg på listerna.

Plötsligt hör jag ett vrål. Maken står och håller sig för benet. Den gedigna hyllan har lämnat ett djupt märke på framsidan av skenbenet. Det ser ut att göra ont, på riktigt.

När den värsta smärtan har lagt sig kånkar vi hyllan den sista biten genom huset och ut genom trädgården. Hyllan passar perfekt på sin plats i garaget.

Vi står där en stund och tittar.

Hatkärlek...

Inget mer mekano på ett tag... tack!