5 januari 2010. Vargavinter, isande kallt men vackert!
Kartingsäsongen känns mycket långt borta!
Det är minus sexton grader ute och äldsta sonen vill åka till en kompis.
Vi klär på oss och går ut till bilen bara för att upptäcka att alla dörrar utom en har frusit fast...
Efter en stunds kämpande i kylan har ena bakdörren givit med sig och den yngre sonen placerar sig i baksätet. Vi andra står kvar i kylan och slåss med dörren på passagerarsidan som också den ger med sig till sist.
Tjugo minuter efter att vi klev utanför ytterdörren sitter vi tre i bilen och nästa upptäckt består i att dörren på passagerarsidan inte går att stänga...
Full värme på i bilen och motorn igång för att värma upp det som frusit. Bensinlampan lyser och jag tänker tyst att det inte heller är någon vidare bra dag för en soppatorsk...
Ytterligare en kvart senare är vi på väg.
Barnen är instuvade i baksätet och passagerardörren har vi knutit fast med hjälp av bilbältet.
Dörren glappar och skallrar och kalluft sipprar in i kupén.
Men vi är på väg!
För precis sex månader sedan, på "den andra sidan av årstiderna" skulle "Föräldraracet på Rörken" köras. Alla gick omkring i T-shirt och det var varmt. Senare på kvällen kunde man sitta ute tillsammans och äta mat som grillats över glödande kol.
Långt borta. Men vi är på väg ditåt! Hemma ligger redan en hög med tävlingspropositioner utskrivna bredvid datorn.
Tillbaka till 5 januari. Vi kör de sista kilometrarna på bensinångor och puttrar till sist in på bensinstationen. Gode gud låt åtminstone locket till tanken vara ofruset.
Det är det!
Vi tankar och kan köra vidare.
Efter ytterligare trettio minuters färd kan vi till sist smälla igen passagerardörren. Där lär den sitta tills det blir tö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar